Vildkanin

Vildkaniner är hardjur och går under artnamnet Oryctolagus som man kan översätta som “den grävande haren”. Även om det finns likheter mellan kaniner och harar så är det viktigt att förstå att det inte går att hybridisera mellan dessa arter så kaniner förblir kaniner och blir alltså aldrig en blandning av hare och kanin. Det var under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som man tog vildkaninerna till Sverige och då huvudsakligen till Skåne och Gotland. På Gotland så finns det än idag de som kallar vildkaninen för Rabbis vilket var det namn som den fick då den introducerades. Gotland har ett utmärkt klimat för vildkaninen och trots att djuret jagades så blev populationen under 1900-talet mycket stor.

Vildkaninernas hot är rovdjur, jakt och även myxomatos som är kaninpest. Idag är kaninpesten inte längre så vanligt förekommande men då den slår till så kan den slå ut stora delar av kaninbeståndet. Man har sett att vildkaninerna sprider sig från Skåne och norrut men det finns de som tror att den inte kommer att stadga sig längre norrut då det bistra vintervädret är för svårt för en vildkanin. Då vildkaninen gärna vill gömma sig i en håla eller i ett gryt så är sandiga platser ideala då det där är enkelt att gräva dessa. Dessutom så trivs vildkaninerna där det finns murar och vallar som det är lätt att gömma sig i.

Man ska inte blanda ihop tamkaniner och vildkaniner då dessa tillhör olika arter. Tamkaniner som rymt och fortsatt lever i det fria är alltså inte samma sak som vildkaniner.

Så ser vildkaniner ut

Vildkanin

Vildkanin

En vildkanin kan vara omkring 40 cm lång och väger omkring 2 kg. Den har fyra vassa framtänder och dessa växer hela tiden. Vildkaninen har långa öron, fluffiga svansar och bakben som är kraftiga och som gör det möjligt för kaninen att skutta sig fram. Om man jämför med haren så är vildkaninen mycket mindre både vad gäller kroppslängd, ben och öron. Vildkaninens päls är brungrå och den har långa tår.

Vad äter en vildkanin?

Den som får chansen att iaktta en vildkanin kommer att se att den äter sin avföring. Det här är en form av idissling som går ut på att kaninen äter upp den första avföring som kommer ut. Det här är inte den verkliga avföringen som kommer ut senare och som har en hård och rund form. Vildkaniner äter gräs, buskar, plantor, örter, trädgårdsväxter, blad och rotfrukter. På latin heter vildkanin Oryctolagus cuniculus.