Hare

Det kan vara svårt att skilja mellan harar och kaniner och faktum är att de här djuren kommer från samma art som går under namnet hardjur eller Lagomorpha. Det finns många olika underarter av harar och kaniner och dessa kan man idag finna över hela världen då de på många platser har introducerats av människan som sällskapsdjur. I Sverige så finns det skogsharar (Lepus timidus) och fältharar (Lepus europaeus) samt tamkaniner som är underarter till vildkaniner. Om man vill få syn på en hare så ska man hålla utkik nattetid. Harar håller sig undan då det är ljust utomhus då de ligger dolda i någon skreva eller kanske bakom ett träd, så då det är det mycket svårare att få syn på en hare.

I Sverige så räknas fältharen som det allra snabbaste landdjuret då den kan komma upp i hastigheter på omkring 75 km/h. Det är bra för haren att kunna springa snabbt för det behöver den då rovdjur som rödräven försöker fånga den. I Sverige så finns det även rovfåglar som jagar harar. Hararna lever ensamma liv och syns bara tillsammans vid parning eller då en hona har fått ungar. Haren kännetecknas av sina långa öron, känselhår som sticker ut vid munnen och över ögon, och speciella borstliknande hår vid fotsulorna. Hararna har stora ögon som sitter på huvudets sidor. Pälsen är tät och ändrar färg som skydd mot fiender.

Skogshare och fälthare

Skogshare på fält

Skogshare, Lepus timidus

Skogsharen lever i skogen och har under sommartid en gråbrun päls som till vintern blir vit. Skogsharen var en gång mycket vanlig i Sverige men den har fått ge vika till fältharen som planterades in från Tyskland under slutet av 1800-talet. Fältharen har alltid en gråbrun päls och dessutom så har den öron som är lite större än skogsharens. Fältharen har spritt sig från Skåne till Mellansverige och tycks vara på väg att sprida sig längre norrut. Därmed kan man säga att haren är en vanligt förekommande art i hela Sverige.

Haren som föda

Hare på fält

Fälthare, Lepus europaeus

Människan har länge jagat haren för att dra nytta av köttet såväl som av pälsen. Samtidigt så har haren fått betydelse rent kulturellt och som en symbol som används inom mytologi och som gestalt i sagor. Kaniner har också fötts upp för köttets skull men i Sverige så ses kaninen ofta som ett tamdjur som folk har som sällskapsdjur i hemmet. Det finns dock de som avlar kaniner på ett organiserat sätt för att visa upp dessa vid utställningar. Det här görs inte med harar då de kräver mycket större utrymme än kaniner vilket gör att det inte lönar sig att avla harar och att det blir komplicerat att hålla dem som husdjur.